Julen är här!

Nu är det verkligen jul!

Mamma bakar så det luktar jul överallt och pappa sätter upp girlanger, det är det som får mig mest pirrig i magen, han går runt och mummlar för sig själv, tejpar ihop det som gått sönder, står på stolar och mäter vars han ska sätta fast dem och säger "äre lickt?" upprepade gånger. Det är en sån underbar julstämning jag får av sånt, likadant när han kommer och rådfrågar mig om vilken bonad som ska sitta vars.

nu är det jul...

Äntligen hemma

Mattias är hemma från Thailand, han hade presenter med sig, det var väldigt roligt!

Här är en galet snygg T-shirt jag fick av honom, ser ni, tjejen är nästan lite lik mig...

Den här asken är riktigt frän. Mattias hade sagt åt mannen som sålde dessa att han skulle måla en ny, det gjorde han, så det här mönstret var speciellt till mig, kändes tufft. Neckrosen inuti är gjord av en tvål, en vanlig rund tvål som han skar ut denna tunna sköra blomma i och målade den.

Detta är ja, "lillgrisen" enligt Ida och Mattias, båda kallar mig det. Så det blev väldigt underbart då mattias satte den här lilla grisen i min hand, den är verkligen mini. Och det är jag...

Detta är tre helt annorlunda smaker av Pez, jag som aldrig kan få nog av det. Winter fruitmix var nog den godaste smaken tror jag.

Nu är det jul igen!

Att baka pepparkakshus. I år blev hela baket väldigt lyckat, mamma hade gjort världens bästa deg, jag var jättepeppad och pappa svor inte en enda gång under tiden.

När pappa ska genomföra något, oavsett om det är att bygga ihop en möbel, laga middag eller råka hamna bakom en segis i trafiken, så blir det ofta ett större projekt, tycker han själv. Därför får man ofta höra väldigt roliga arga ord från hans sida, till exempel "Min kalle anka!", "Min knallpulverpappa!" eller "men kör då jävla apa!" i väldigt artikulerande ton. Det märks att han är arg, fast ändå blir alla glada, utom han då. Då ropar han på hjälp och jag skuttar dit. Oftast är det jag som hjälper, jag vet inte varför. Det bara är så.

Såhär blev pepparkakshuset iallafall. Det ska föreställa natt och om man tittar noga kan man se två små pepparkaksgubbar i huset, en pojke som tittar ut genom fönstret, eftersom det var något som lät, vad kan det ha varit?! Det står också en flicka där inne, hon kikar ut genom fönstret, hon blev rädd när hon hörde dunsen uppe på taket. Man måste ju ha lite fantasi, annars kommer inte tomten. Säger de...

Nu får det vara nog!

Nu finns det fullkornspepparkakor!!! Nä nu har det gått överstyr, man kan vara lagomt nyttig, man ska inte börja nytta till kakor och sånt också! Och nu när det är jul ska man klart få äta pepparkakor och sånt, utan att vara nyttig.

Som många vet är jag lite emot fullkorn, jag tycker att man ska äta så naturligt som möjligt, alltså inga konstiga produkter som till exempel de "utan" socker. Det är ju bara dåligare att äta Aspartam än vad det är att äta naturligt socker. Okej, fullkorn är ju ingen sån där fejk ingrediens men jag tycker ändå inte om det.

Jag tycker att man hellre ska äta gott och röra på sig, sporta lite eller nått. Än att tänka på att inte äta fett, snacka stressen alla människor har byggt upp på grund av det. "Att äta rätt".

Jag tycker bara man ska hålla sig borta från typ fettet som runnit ut i stekpannan, eller att använda på tok för mycket smör bara för att "klicken råkade bli för stor", sånna saker.

Jag var på SubWay med M. Framför mig i kön stod två tjejer och pratade lite brett med varran, "Så, va ska man undvika att äta då? blivande dietist!", (en av dom höll alltså på att utbilda sig till dietist), den andra började då rabbla upp lite olika saker man skulle undvika, för att "inte bli tjock". De hade valt sina mackor, båda med kyckling, när de kom till att välja sås blev båda lite obeslutsamma, "hm, åh... vilken ska jag ta?", tjejkompisen gav då ett råd, (hon som inte utbildade sig till dietist), "ta den där starka, den är god.... och utan fett!" detta "utan fett" kom som en bomb ur tjejen, men det är väl så det är när sin kompis blir dietist och man själv står där och bara säger att maten är god?!

Jag började då fundera, varför inte ta någon dressing man verkligen tycker om (jag som öser på med extra dressing, klart jag tänker så...) de hade ju ändå tagit ost på mackan redan, så utan fett var den ju verkligen inte. Jag fick lust att "störa lite", som jag hört att man ska göra, enligt en väldigt bra författare som heter Emma Hamberg, då hon höll föredrag på svt24.

Jag ville störa, säkert är det här på ett lite elakt sätt, jag tänkte säga att "för en ostskiva tar det 3månader innan exakt allt som skivan har gjort, gått ur kroppen, så det gör inget att ni tar en lite fetare dressing för den åker ju ur tidigare ändå." men jag sa det inte, det lockade. Men istället gav jag M lite menande blickar och ett litet leende som visade att de båda var lite smått hjärntvättade av all nyttighet. Usch vad jag själv skulle bli stressad av att tänka på sånt hela tiden, mat skulle ju inte bli lika kul och gott om man skulle måsta begränsa sig.

Äntligen

Äntligen helg...

Äntligen glasögon

Äntligen stockholm

Jag önskade så att mina glasögon skulle bli klara nu innan vi åker ner till Stockholm. Och vad hände?! jo, jag fick ett sms av Östmans Optik vid 10 tiden. Så nu sitter jag här, glasögonig och allt. Jag tog en sväng på stan också, måste ju se vad omgivningen tycker, fast huvudsakligen skulle jag köpa lite smått mat till Teddy, så han inte vräker i sig exakt lika mycket hö när vi är borta, the A mate ska ju ta hand om honom, fast jag kräver bara att hon ska titta förbi en gång per dag, då är det bra att ha lite annat han kan tugga på så han inte tömmer hökorgen på bara några få små timmar. Han må vara gammal, men jag tror aldrig han kommer inse det själv, han har alltid tyckt att han är i sina bästa dar, "år" lät lite att ta i, jag tror inte han ens märker när ett år har gått.

På stan ja, antingen fick jag "bra stil"-blickar av folk, eller så fick jag sånna där vanliga "titta på personen så du inte krockar"-blickar. Jag är helt nöjd.

Plus att alla som jobbar på Östmans jag haft kontakt med har älskat att jag valde Tom Ford, de tyckte det var helt rätt båge för mig och alla har gjort ett "ååh, de här! så bra!" när de lyft upp dem ur lådan de legat i.

Som Tom Ford köpare känner man sig verkligen speciell, de har en supersnygg låda som glasögonfodralet ligger i, plus ett litet, litet kuvert, med ett litet, litet kort i där det står "Congratulations you have chosen a really authentic Tom Ford product." Detta står i väldigt liten guldtext på ett mörkbrunt hårt litet kort med en struktur som liknar ruter, väldigt smått ruter.

1 advent

Nu är det första advent, åh så mysigt. Första koppen glögg också.
Till middag blev det Tomtegröt, vilket den bara heter på julen.

Nu räknar vi bara ner dagarna.
Äntligen jul.

Favvisar

Tom Ford
Tiger, Baron
Gina Tricot (bara för att visa att Tiger är bättre)

Klödan

Här sitter jag i ett hav av glasögon!
Vilka ska jag välja? Jag har några favvisar.
Vissa är snygga, men jag vill helst inte ha dom för att de är fula märken, sånt jag inte gillar. Det mest galna och otippade är "Gina tricot", ja jag menar det. Klädmärket!
Men bågarna är underbart snygga, pilotbrillor. Mina älsklings är nog nummer två, de var de första jag hittade.

The Band

Band, att starta ett band. Det vore kul, det roligaste faktiskt. Vadå? jag? skulle jag sjunga inför publik, nä det skulle jag inte våga.

I en konvensation med en kompis, som håller på med musik och är med i ett band med en tjej som sångare, vilket jag tycker är väldigt fränt. Sa han mitt i allt ihop "skaffa en basist och en trummis så är jag med" hej och hå! vad lätt det gick, jag som inte ens vågat tänka på att starta band. Jag som inte ens vågar sjunga in public*, "men det går lätt att lära bort", säger vissa, men hur då? hur lär man bort?

Någon dag senare pratade jag med de kuliga kompisarna som är i Holland nu, de har redan ett band, men jag kan ju bara nämna det, tänkte jag. Så, så blev det, de tyckte det lät roligt, fast jag trodde de tog det lite mindre seriöst, vilket jag nästan hade hoppats på. För igår sa de att dom tyckte det lät som en bra idé, att vi kunde provspela iallafall. Jag vågar inte!!
Men jag vill mer än gärna.

Vi skulle nog spela Rock, vilket är det bästa, eller kanske någon influens av Indi/rock och kanske punk/rock, men ja, jag tror inte jag kan sjunga punk riktigt. Det är så skrikigt, tycker det är svårt att skrika på ett sånt sätt som till exempel Pelle i The Hives gör, det är ruggigt snyggt, men jag kan inte få halsen att palla så många låtar då. Plus att jag inte spelar något instrument, skulle vilja spela antingen bas eller elgitarr, tycker det är väldigt snyggt, men ska jag sjunga så vill jag nog bara göra det, lägga allt på sången. Inte försöka koncentrera mig på att spela också. Då hinner man ju inte njuta av allt.

*Eller jo, jag vågar faktiskt sjunga in public, fast det händer bara då jag druckit lite, det räcker nog med att vara lite salongsberusad, men vadå? skulle jag måsta dricka lite varje gång innan vi ska ut på scen? nä vad jobbigt. Jag vet inte ens om jag skulle kunna släppa loss när vi skulle repa, inte i början i alla fall. Varför ska det vara så svårt? Folk säger ju att jag är bra på att sjunga, kan jag inte bara ta in det då och släppa loss?! Nä det verkar ju inte så.

The first Christmas

Idag var det skyltsöndag, så mysigt, tänkte jag, då hade jag inte tittat ut genom fönstret än. Nä för där ute var det slask, regn och allmänt grått väder. Vi for ändå, jag och tre kompisar, vi trängde oss fram i snöslasket och mellan alla bångstyriga människor. Jag behövde köpa lackstänger och lackstämplar, jag har bara en där det står "God jul" och en med en katt, jag förstår inte! Varför köpte jag en katt? det var ioförsig några år sedan jag köpte den, men ändå, hade jag inte bättre smak än så? ja nu ligger den i alla fall där, i lådan, jag kommer nog aldrig använda den. Jag behöver köpa en ny, en som jag kan använda på vanliga paket också, inte bara på jul. En stjärna kanske, den passar både på jul och i vanliga fall. Den passar ju till och med på brev. Där stod vi, kikade på lackstänger, jag bestämde mig för en röd den här gången. Vi gick vidare, skulle kolla om några pysselaffärer hade öppet idag, inte då. Men när vi lix stod där kom vi på att det kanske kunde finnas på Lekbiten. Man kunde ju alltid kika, så vi gick in. Där fanns inga lackstämplar, men jag hittade den här underbara lilla mjuka bilen, den är som i skumgummi, med plysch överdrag, den känns nästan som en "stressboll", med hjul. Helt underbar och inte alls dyr. Jag köpte den till Olle, han ska få den i julklapp, den är halksäker också, i sidled då. Framåt rullar den.

Tänk, det är Olles första jul, det känns så roligt. Förut var jag inte så lyrisk över bäbisars "första gång" med olika saker, kan säkert ha att göra med att jag var mindre då. Men nu känns det verkligen speciellt. Att se hur han skulle reagera, se hans små ögon glimma av lycka och av spänning. Han gillar ju ändå uppmärksamhet, han kommer vara överlycklig! kanske lite rädd för tomten, sånt vet man aldrig. Men ack så spännande.

Speciellt till en viss kusin och syster

Jag visste verkligen inte att katterna hade trampdynor i The sims 2. Eller kanske att de hade, men inte så här fina och bulliga, välgjorda helt enkelt. Vilken positiv överaskning det blev.

Konst

Ni vet den tavlan med sådana här soppburkar, den med väldigt många på samma bild. En sån måste jag ha i köket då jag fått lägenhet. Antingen en ganska liten, kanske till och med bara ett vykort på kylskåpet, eller en väldigt stor, om den passar in.

Konkurrens

Jag och Fanny har spelat Nintendo 8-bitars.

Hon är proffs och jag är ringrostig.

Jag måste börja träna lite, tills nästa gång hon kommer hit.

En sockerbagare här bor i staden, han bakar kakor mest hela dagen.

Eller bullar som i mitt fall.

Det känns som att efter jobbet har jag bara bakat och lagat mat, det har varit roligt men nu är jag trött. Resultatet blev 6stycken Citron och marängefterrätter, ca.100 bullar och köttsoppa med klimp. Allt blev lyckat otroligt nog. Det var bara vissa bullar som blev för stora i sina formar så jag gjorde utan istället. Snyggare så också.

When you're happy and you know it....stamp your feets?

Denna sitter på en bro ute i kylan just nu, alltid lika glad.

Även denna dag, då det var kallt, blött och slaskigt ute, håret har bakåtslick just eftersom det regnar, men ändå är han alltid lika glad, även utan en fot.

Julstämning

Jag har börjat få julstämning.

När jag får julstämning vill jag lyssna på Madicken, när hon firar jul och när det blivit is på ån.

Jag och Ida brukar göra listor och pyssla, lyssna på Madicken och dricka varm choklad eller te.

Jag gillar verkligen när Madicken och Lisabet åker kana över ån, sen tänker Madicken på att man kan frysa näsan av sig... hon såg två små skinnlappar ligga där på isen, det var Madicken och lisabets näsor det. Hon börjar nästan gråta på grund av sin förlorade näsa, men sen kom hon på att hon och Lisabet ju faktiskt har näsorna kvar.

Senare får Lisabet en fråga, vilken kräm hon tycker bäst om. Hon savarar "krusbärskräm, kräm och all annan sorts kräm"

Jag måste nästan sätta mig i köket, lyssna lite på bandet, tjuväta en pepparkaka och dricka choklad. Så får det bli!

Kanske skriva lite mer på önskelistan också, fast den bärjar bli ganska lång.

Magiskt

Den här filmen, den var det underbaraste.

Man blev så lycklig.

Och inte nog med det, när vi kom ut från bion snöade det, stora vita flingor, ett vitt tunnt täcke över hela Umeå, det var helt magiskt.

Man blev fylld med lycka, ända till toppen.

Se filmen!

Titta upp i luften när det snöar, så man måste kisa, man blir helt varm i kroppen.
Snart är det jul.

Första snön

Tog denna från balkongen lördag morgon, 3/11

Allt man behöver...

Detta hittade jag och Ida på väg till tunnelbanan när jag skulle åka hem.

En ekorre behöver sitt ekollon.

Dinner

Min första dag på jobbet, den gick bra och jag slutar ju så tidigt. När jag kom hem var jag pigg och glad, for sen på stan och inhandlade saker till en maskerad på halloween, och konstigt nog kändes allt så billigt, det blir väl så när man gör allt själv och inte köper en färsigsydd, dålig kvalla dräkt.

Mamma och pappa har låtit så stressade och trötta idag när de jobbat, så jag kom på en genial idé, så jag satte igång med en mysig överaskningsmiddag, skickade ett sms till mamma och frågade när hon slutade, fick då veta att hon inte skulle komma hem på nästan mer än en timma, alltså en mindre överaskad förälder, synd. Då tänkte jag att det inte gjorde nått, att hon kunde äta av det sen. Det blir bara jag och pappa då tänkte jag, men tiden gick och han kom inte hem, mobilen var avstängd så jag antog att han satt i möte.

Det kändes inte lika mysigt längre, musiken kändes mer deppig än trevlig nu och ljusen hade brunnit länge. Då förstod jag att det bara blev jag som skulle äta. Det känns aldrig kul att äta ensam vid matbordet, så jag satte mig framför tv:n.

Men nu har pappa fått smaka på den goda maten och snart kommer säkert mamma, det blev ju inte lika mysigt men jag tror mamma uppskattade att slippa laga mat iallafall.

Granit

Jag och Ida var på klubbdag på Granit idag, det var roligt, lite mycket folk kanske, men kul ändå, jag åt salta pinnar, efter en stund blev jag lite less på bunten jag tagit eftersom jag blev sådär saltig om läpparna, att det känns konstigt när man slickar på dom. Det fanns mandariner också, frestande men jag tog ingen.

Vi köpte lite grejer, jag köpte en T-shirtklänning, helt underbart mjuk, jag har på mig den nu, därför blev det bara en bild på påsen som hör till.

Sen fick jag en kalender av Ida, så ruggigt snällt av henne, jag har drömt om att ha den där väldigt länge. Man kan sätta i foton själv, få den exakt som man vill.

Nu skulle jag bara äga en polaroidkamera, blir så fina bilder med en sådan.

Paketet

Nu har jag fått paketet, i det var:

mobilen med svalor, den är inte uppackad eftersom jag inte är hemma,

ett jättefint halsband med en papegoja,

vi hade egentligen beställt en lite större och mer färgglad papegoja,

men den var slut, så vi fick den här istället, egentligen kostade den $12.00

men vi fick den gratis eftersom den andra var slut, jag blev inte det minsta besviken

nästan mer nöjd

Okej, nu kommer det allra bästa!

Det här är ett sagolikt halsband i guld.

När man håller det i handen, tittar på det, suckar man mjukt, ler lite och känner sig så varm inombords.

Detta smycke var ämnat för mig.

Jag och Ida såg en tjej på tunnelbanan, hon hade en helt sagolik ring, den var i guld och hade en stor sten som liknade ett speciellt kristalliserat godissocker man kan köpa på t.ex. Caramella, den var i form av en diamant, men var inte helt blank, såg lite matt och mjölkig ut, riktigt snyggt. Det var då jag tänkte att jag skulle behöva ett smycke som kändes som jag, passade mig, som jag ofta kunde ha på mig, visst det här halsbandet passar inte till hela min stil, men när jag är uppklädd så.

Tänk, om svalahalsbandet inte hade tagit slut, då hade jag inte fått äga det här underbara smycket.

Och jag har inte ens förlorat nått på det, jag ska ju göra ett eget svalahalsband.

Min dag är komplett.

Handtag, famntag, klapp eller halsduk?

Stickar en halsduk, fast inte till mig.

Den börjar bli riktigt lång nu.

Från Ida till mig

Jag och Ida ska hämta ut ett paket, från utlandet.

Bio

Bio igen, såg Stardust, dunderbra film... se den!

Who?

Är vi inte lika så säg?

Jag är en drömmare

Jag drömde att jag och Ida var och handlade. Det var slut på gurkor men Ida hittade fyra små, små, smala gurkor, vi blev nöjda och skulle betala, men då fick vi veta att en gurka kostade 169kr oavsett storlek, alltså hade vi köpt fyra gurkor, vi vägrade betala det så jag blev arg och gick in igen för att hitta en gurka, det fanns två, men båda var mögliga och geléliknande. Jag gick och pratade med grönsaksansvarig, hon sa "åh, nu är jag less, du får ta en från skyltningen" vi gick till en disk med två stora fina gurkor och hon sa till en man som också jobbade där, "ge henne den gula där" och pekade på en som såg ut ungefär såhär, bara gulare.

Som ni ser så är det ingen gurka, jag fick en Squash. Jag tog emot den, och de båda som hade "hjälpt" mig tog de två gurkorna som låg i skyltningen. Jag tittade ner, där stod en sådan där barnkundvagn, i den låg lite olika varor, bland annat en gurka, ett par handskar och nycklar. Jag förstod att det var någons. Det lockade så mycket att bara ta gurkan och gå, men snäll som jag är lät jag bli. Jag började gå tillbaka till kassan, men gick förbi provsmak, jag var tvungen att provsmaka, bara för att jag hade stressat så mycket utan resultat. Provsmaket bestod av en roadirland liknande dressing i botten med en tunn skiva avocado och en räka på toppen, jag som inte ens gillar räkor. Jag smakade och skulle gå där ifrån, det stod en hårt stoppad man brevid mig som just provsmakat och skulle gå, när han passerade mig tog han mig på baken, det var droppen, jag blev så arg att jag sprang ifatt honom och började sparka på honom, jag bet honom till och med i armen, men han verkade inte reagera på det, han rördes inte ur fläcken, stod bara där och skrattade åt mig, hårt stoppad som han var.

Ni har säkert sett en sådan man, oftast är de i ca.50års åldern, ölmage som är stenhård plus att de verkar ha elefanthud till skinn.

I alla fall så gav jag upp, jag började gå snabbt mot kassan med min squash i handen, sedan vaknade jag.

Cinema

I väntan på bio satte vi oss på Billströms café och tog en varm choklad och åt av kolan jag köpt. Vi spelade också "Kasino" med min nya kortlek jag köpte på en butik som hade en massa kul småsaker, exempelvis en disktrasa med Twiggy på som jag vill ha. Men varför äga en disktrasa när jag inte ens har flyttat hemifrån, tänkte jag... så det blev ingen fin disktrasa för min del.

Sen såg vi den här filmen.

En film alla borde se, eller ja...

alla som gillar den här typen av film,

fransk och underbar!

Glassigt

Titta vilket fint lock till "Ben and Jerry" glass

Ur The Daily Prophet: På grund av trollkarlsslarv fick mugglare syn på trollkarlsapotek i Diagongränden (Drottninggatan)