fredag, oktober 19, 2007

Jag är en drömmare


Jag drömde att jag och Ida var och handlade. Det var slut på gurkor men Ida hittade fyra små, små, smala gurkor, vi blev nöjda och skulle betala, men då fick vi veta att en gurka kostade 169kr oavsett storlek, alltså hade vi köpt fyra gurkor, vi vägrade betala det så jag blev arg och gick in igen för att hitta en gurka, det fanns två, men båda var mögliga och geléliknande. Jag gick och pratade med grönsaksansvarig, hon sa "åh, nu är jag less, du får ta en från skyltningen" vi gick till en disk med två stora fina gurkor och hon sa till en man som också jobbade där, "ge henne den gula där" och pekade på en som såg ut ungefär såhär, bara gulare.

Som ni ser så är det ingen gurka, jag fick en Squash. Jag tog emot den, och de båda som hade "hjälpt" mig tog de två gurkorna som låg i skyltningen. Jag tittade ner, där stod en sådan där barnkundvagn, i den låg lite olika varor, bland annat en gurka, ett par handskar och nycklar. Jag förstod att det var någons. Det lockade så mycket att bara ta gurkan och gå, men snäll som jag är lät jag bli. Jag började gå tillbaka till kassan, men gick förbi provsmak, jag var tvungen att provsmaka, bara för att jag hade stressat så mycket utan resultat. Provsmaket bestod av en roadirland liknande dressing i botten med en tunn skiva avocado och en räka på toppen, jag som inte ens gillar räkor. Jag smakade och skulle gå där ifrån, det stod en hårt stoppad man brevid mig som just provsmakat och skulle gå, när han passerade mig tog han mig på baken, det var droppen, jag blev så arg att jag sprang ifatt honom och började sparka på honom, jag bet honom till och med i armen, men han verkade inte reagera på det, han rördes inte ur fläcken, stod bara där och skrattade åt mig, hårt stoppad som han var.

Ni har säkert sett en sådan man, oftast är de i ca.50års åldern, ölmage som är stenhård plus att de verkar ha elefanthud till skinn.

I alla fall så gav jag upp, jag började gå snabbt mot kassan med min squash i handen, sedan vaknade jag.

1 kommentar:

Ida sa...

Haha det var nästan lika roligt att läsa om drömmen som det var att höra dig berätta när du var alldeles nyvaken.