Julen är här!

Nu är det verkligen jul!

Mamma bakar så det luktar jul överallt och pappa sätter upp girlanger, det är det som får mig mest pirrig i magen, han går runt och mummlar för sig själv, tejpar ihop det som gått sönder, står på stolar och mäter vars han ska sätta fast dem och säger "äre lickt?" upprepade gånger. Det är en sån underbar julstämning jag får av sånt, likadant när han kommer och rådfrågar mig om vilken bonad som ska sitta vars.

nu är det jul...

Äntligen hemma

Mattias är hemma från Thailand, han hade presenter med sig, det var väldigt roligt!

Här är en galet snygg T-shirt jag fick av honom, ser ni, tjejen är nästan lite lik mig...

Den här asken är riktigt frän. Mattias hade sagt åt mannen som sålde dessa att han skulle måla en ny, det gjorde han, så det här mönstret var speciellt till mig, kändes tufft. Neckrosen inuti är gjord av en tvål, en vanlig rund tvål som han skar ut denna tunna sköra blomma i och målade den.

Detta är ja, "lillgrisen" enligt Ida och Mattias, båda kallar mig det. Så det blev väldigt underbart då mattias satte den här lilla grisen i min hand, den är verkligen mini. Och det är jag...

Detta är tre helt annorlunda smaker av Pez, jag som aldrig kan få nog av det. Winter fruitmix var nog den godaste smaken tror jag.

Nu är det jul igen!

Att baka pepparkakshus. I år blev hela baket väldigt lyckat, mamma hade gjort världens bästa deg, jag var jättepeppad och pappa svor inte en enda gång under tiden.

När pappa ska genomföra något, oavsett om det är att bygga ihop en möbel, laga middag eller råka hamna bakom en segis i trafiken, så blir det ofta ett större projekt, tycker han själv. Därför får man ofta höra väldigt roliga arga ord från hans sida, till exempel "Min kalle anka!", "Min knallpulverpappa!" eller "men kör då jävla apa!" i väldigt artikulerande ton. Det märks att han är arg, fast ändå blir alla glada, utom han då. Då ropar han på hjälp och jag skuttar dit. Oftast är det jag som hjälper, jag vet inte varför. Det bara är så.

Såhär blev pepparkakshuset iallafall. Det ska föreställa natt och om man tittar noga kan man se två små pepparkaksgubbar i huset, en pojke som tittar ut genom fönstret, eftersom det var något som lät, vad kan det ha varit?! Det står också en flicka där inne, hon kikar ut genom fönstret, hon blev rädd när hon hörde dunsen uppe på taket. Man måste ju ha lite fantasi, annars kommer inte tomten. Säger de...

Nu får det vara nog!

Nu finns det fullkornspepparkakor!!! Nä nu har det gått överstyr, man kan vara lagomt nyttig, man ska inte börja nytta till kakor och sånt också! Och nu när det är jul ska man klart få äta pepparkakor och sånt, utan att vara nyttig.

Som många vet är jag lite emot fullkorn, jag tycker att man ska äta så naturligt som möjligt, alltså inga konstiga produkter som till exempel de "utan" socker. Det är ju bara dåligare att äta Aspartam än vad det är att äta naturligt socker. Okej, fullkorn är ju ingen sån där fejk ingrediens men jag tycker ändå inte om det.

Jag tycker att man hellre ska äta gott och röra på sig, sporta lite eller nått. Än att tänka på att inte äta fett, snacka stressen alla människor har byggt upp på grund av det. "Att äta rätt".

Jag tycker bara man ska hålla sig borta från typ fettet som runnit ut i stekpannan, eller att använda på tok för mycket smör bara för att "klicken råkade bli för stor", sånna saker.

Jag var på SubWay med M. Framför mig i kön stod två tjejer och pratade lite brett med varran, "Så, va ska man undvika att äta då? blivande dietist!", (en av dom höll alltså på att utbilda sig till dietist), den andra började då rabbla upp lite olika saker man skulle undvika, för att "inte bli tjock". De hade valt sina mackor, båda med kyckling, när de kom till att välja sås blev båda lite obeslutsamma, "hm, åh... vilken ska jag ta?", tjejkompisen gav då ett råd, (hon som inte utbildade sig till dietist), "ta den där starka, den är god.... och utan fett!" detta "utan fett" kom som en bomb ur tjejen, men det är väl så det är när sin kompis blir dietist och man själv står där och bara säger att maten är god?!

Jag började då fundera, varför inte ta någon dressing man verkligen tycker om (jag som öser på med extra dressing, klart jag tänker så...) de hade ju ändå tagit ost på mackan redan, så utan fett var den ju verkligen inte. Jag fick lust att "störa lite", som jag hört att man ska göra, enligt en väldigt bra författare som heter Emma Hamberg, då hon höll föredrag på svt24.

Jag ville störa, säkert är det här på ett lite elakt sätt, jag tänkte säga att "för en ostskiva tar det 3månader innan exakt allt som skivan har gjort, gått ur kroppen, så det gör inget att ni tar en lite fetare dressing för den åker ju ur tidigare ändå." men jag sa det inte, det lockade. Men istället gav jag M lite menande blickar och ett litet leende som visade att de båda var lite smått hjärntvättade av all nyttighet. Usch vad jag själv skulle bli stressad av att tänka på sånt hela tiden, mat skulle ju inte bli lika kul och gott om man skulle måsta begränsa sig.

Äntligen

Äntligen helg...

Äntligen glasögon

Äntligen stockholm

Jag önskade så att mina glasögon skulle bli klara nu innan vi åker ner till Stockholm. Och vad hände?! jo, jag fick ett sms av Östmans Optik vid 10 tiden. Så nu sitter jag här, glasögonig och allt. Jag tog en sväng på stan också, måste ju se vad omgivningen tycker, fast huvudsakligen skulle jag köpa lite smått mat till Teddy, så han inte vräker i sig exakt lika mycket hö när vi är borta, the A mate ska ju ta hand om honom, fast jag kräver bara att hon ska titta förbi en gång per dag, då är det bra att ha lite annat han kan tugga på så han inte tömmer hökorgen på bara några få små timmar. Han må vara gammal, men jag tror aldrig han kommer inse det själv, han har alltid tyckt att han är i sina bästa dar, "år" lät lite att ta i, jag tror inte han ens märker när ett år har gått.

På stan ja, antingen fick jag "bra stil"-blickar av folk, eller så fick jag sånna där vanliga "titta på personen så du inte krockar"-blickar. Jag är helt nöjd.

Plus att alla som jobbar på Östmans jag haft kontakt med har älskat att jag valde Tom Ford, de tyckte det var helt rätt båge för mig och alla har gjort ett "ååh, de här! så bra!" när de lyft upp dem ur lådan de legat i.

Som Tom Ford köpare känner man sig verkligen speciell, de har en supersnygg låda som glasögonfodralet ligger i, plus ett litet, litet kuvert, med ett litet, litet kort i där det står "Congratulations you have chosen a really authentic Tom Ford product." Detta står i väldigt liten guldtext på ett mörkbrunt hårt litet kort med en struktur som liknar ruter, väldigt smått ruter.

1 advent

Nu är det första advent, åh så mysigt. Första koppen glögg också.
Till middag blev det Tomtegröt, vilket den bara heter på julen.

Nu räknar vi bara ner dagarna.
Äntligen jul.