onsdag, april 02, 2008

The stada

Idag var jag och The A mate på stan. Vi skulle vaccinera oss och nu har jag baota ont i hela armen, doktorn kom inte åt en nerv, det gör bara ont. Jag är inte rädd för sprutor eller så men jag vill gärna inte prata då sprutan är i min axel, då är jag gärna tyst. Så blev det inte idag, just när han stack in den frågade han vad vi jobbade med, så jag började prata och kände hur min axel fylldes till bredden med vaccin. Det sprängde verkligen. Det blev ungefär samma känsla som när man känner att skinnet i gommen släpper då den fylls med bedövning.
Så nu är jag sådär sugen på att vara liten igen, då mamma sa "åh vad duktig du har varit! nu ska du få välja vad du vill!" det var helt underbart och kändes verkligen som ett plåster på såret, plåstret jag fick nu var mini och doktorn satte det snett, så det läkte ut lite blod på sidan.
Den här gången tog The A mate sprutan först, och såklart var jag tvungen att titta, det kändes lite obehagligt, jag brukar ju alltid göra sånt där först, jag stod alltid först på namnlistan i skolan A.A, jag brukar ofta göra saker först, de lite jobbigare sakerna, jag vet inte varför. Antingen av ren artighet så inte tystnaden blir så lång så det verkar som att ingen vågar, därför vågar jag, för det finns ingen pinsam tystnad i min värld, i mitt liv. Den här gången stod The A mate mer lägligt till för att sätta sig ner först, så hon gjorde det, jag tittade på och blev lite nervös, för förra gången vi vaccinerade oss, då vi skulle åka till Sos Animals, fick vi en väldigt otrevlig sköterska, hon praktiskt taget sa "slappna av!!" och högg sedan mig i axeln! det kändes som ett påhopp näst intill.
Men jag köpte en klocka till mitt nya kök idag, den på bilden. Jag älskar den verkligen! Färgen på den blev mer grå än vit då jag la den mot tapeten, jag hoppas det passar på väggen ändå. I verkligheten är den mest cremé i färgen, ja, ungefär som på bilden, fast lite mer gult, lite lite varmare.
Jag har inte satt upp lappen i trapphuset än, om fåtöljen på vinden, jag måste ta mig i kragen och skriva ut den och bara sätta lite tejp, klart! så enkelt är det ju, men ändå skjuter jag det bara framför mig, som med väldigt mycket. Usch vad jag inte trivs med att jag gör så, jag mår ju typ fysiskt dåligt av det, får ont i magen. Men men, jag får hoppas att jag vaknar upp snart och sätter ett stopp för allt framskjutande av allt.

2 kommentarer:

Ida sa...

åh den klockan är nästan finare än den röda jag har. den kommer passa perfekt hos dig!
jag håller också på med sånt där framskjutande så man tillslut mår illa när man tänker på det man skjuter fram. men tillslut tar man sig ju i kragen o då tänker man 'varför sköt jag upp det egentligen?'. men inte minns man det när nästa jobbiga grej dyker upp.

Amanda sa...

Åh jag håller verkligen med! på båda sakerna du skrev.