Det har blivit ändrade planer i livet, riktigt stora planer. Min vecka har varit riktigt, riktigt jobbig. Varför kommer allt i en enda hög? små problem kan inte komma lite då och då, antingen är allt på topp, eller så är allt botten. Den här veckan har det varit botten. Men jag tror det börjar lösa sig lite nu. Imorgon ska jag nog tacka "ja" till den här lägenheten, den är underbar! jag var och kollade på den idag, ruggigt stor är den också, 43,5kvm och det är ju ändå bara en etta. Hon som bodde där nu hade en perser, en väldigt liten, hon var en liten dam. Lite skrajsen i början, sen när jag satte mig på huk och sträckte fram handen sprang hon gladeligen fram till mig och det kändes som att hennes lilla lilla fejs slukade min hand, inget nosparti alls, så hennes små puffiga kinder gjorde att min hand sjönk in väldigt långt mot hennes minililla kalla blöta nos. Helt underbart söt var hon, verkligen!
såhär ser lägenheten ut:
Jag har bestämt att teddy ska få susa runt i hela lägenheten, om han vill, han börjar minska sin storlek på sitt revir nu när han blir äldre, han skulle aldrig skutta ur buren även fast den är öppen en vecka totalt. Jag måste sätta honom på golvet en bit ifrån buren för att han ens ska vilja ta några steg, förut sprang han omkring som en tätting och skulle tigga mat från oss. Men jag tror att det kommer tillbaka då han upptäcker hur kul det är. Jag ska bara se om han kan vara rumsren fortfarande, eller om han bara skuttar ut lortar över hela lägenheten, då får han nog bara begränsas till hallen, då kan man iallafall hitta alla lortar lätt. Jag kommer inte behöva stänga för, ett nej räcker och ibland ett stamp i golvet, han gillar inte läskiga nya ställen, han gillar inte heller flugor eller småkryp, farliga saker enligt honom.
Jag hoppas verkligen att jag gör rätt val nu, att tacka "ja" till lägenheten. Men jag tror att den här lägenheten är värd att mista min plats i kön på bostaden, jag kommer nog bo i den här ganska länge tror jag. Om jag trivs.
Det är mycket som händer nu, mycket på en gång. Men allt lugnar sig säkert snart. Hoppas jag.
10 kommentarer:
du tänker ju verkligen igenom allt så jag tror det kommer bli prima!
Ja jag hoppas verkligen det, jag pratade lite med pappa idag, och sa att det var så synd att han hela tiden ska dra ner så att jag inte tror att jag kan klara det. Då sa han att han ändå var lite stolt över att jag tog det så seriöst och verkligen kollar så allt ska gå ihop. Jag håller med, jag räknar ju till och med på kronan. Det enda jar tyckte var lite småobehagligt var att dörrarna var så nära varran, till grannen alltså.
Med lägenheten alltså!
Jippi vi blir grannar!!!!!!!! vad kul att alla ska flytta och att du ändå får chansen till en egen bostad hoppas allt går bra på bostaden nu då, dom kan ju vara lite griniga. hoppas hoppas
puss lilla mancha
amanda. det ser spännande ut. låt ingen sänka dig men tänk på att en förälder alltid alltid vill att det ska bli bäst för ens ungar och om han kändes tveksam så kommer han att ändra sig när han ser att det funkar för dig.
jag tyckte att det var skitjobbigt att bo i korridor trots att alla var kompisar med varandra och det var himmelriket att ha helt eget från köksgrejer till toa!
jag bara undrar: var ligger lgh?
Åh, ja jag känner också det, att ha allt eget, riktigt härligt. Jo, jag tror att han mest överreagerar nu, han är febrig också, då kanske allt blir lite jobbigare *skrattar*
för jag har ju verkligen tänkt igenom allt in i minsta detalj.
Den ligger på Mariehem, jag gillar verkligen det området
Kan den "anonyma" möjligtvis vara lilla milli? *ler stort*
mariehem! när jag varit hos tanläkaren idag svängde jag fröbi det underbara ica raketen. min ungdoms hemliga förälskelse eftersom man i mina kretsar enbart fick handla på konsum. nuförtiden har jag inga ideal längre kanske. eller är de ändrade till att uppskatta en tjusig matvaruaffär istället.
Det blir ju bara så himla bra!
Egen lägenhet från första början, där man får bestämma helt själv.
Jag har ju aldrig bott själv någonsin och jag tror att det är väldigt viktigt att få ha en sådan period i livet, därför stöttar jag er barn så mycket jag bara kan, för att ni ska klara av det.
Med "klara av det" menar jag både ekonomiskt och själsligt, för det blir ju en omställning hur man än vrider och vänder på det.
åh mami... det känns verkligen bra när du säger så. Jag är så glad att du stöttar och allt, pappa är ju lite av och till, då är det tur att man har lite av båda också. Jag älskar er i totala massor!
Skicka en kommentar