


Band, att starta ett band. Det vore kul, det roligaste faktiskt. Vadå? jag? skulle jag sjunga inför publik, nä det skulle jag inte våga.
I en konvensation med en kompis, som håller på med musik och är med i ett band med en tjej som sångare, vilket jag tycker är väldigt fränt. Sa han mitt i allt ihop "skaffa en basist och en trummis så är jag med" hej och hå! vad lätt det gick, jag som inte ens vågat tänka på att starta band. Jag som inte ens vågar sjunga in public*, "men det går lätt att lära bort", säger vissa, men hur då? hur lär man bort?
Någon dag senare pratade jag med de kuliga kompisarna som är i Holland nu, de har redan ett band, men jag kan ju bara nämna det, tänkte jag. Så, så blev det, de tyckte det lät roligt, fast jag trodde de tog det lite mindre seriöst, vilket jag nästan hade hoppats på. För igår sa de att dom tyckte det lät som en bra idé, att vi kunde provspela iallafall. Jag vågar inte!!
Men jag vill mer än gärna.
Vi skulle nog spela Rock, vilket är det bästa, eller kanske någon influens av Indi/rock och kanske punk/rock, men ja, jag tror inte jag kan sjunga punk riktigt. Det är så skrikigt, tycker det är svårt att skrika på ett sånt sätt som till exempel Pelle i The Hives gör, det är ruggigt snyggt, men jag kan inte få halsen att palla så många låtar då. Plus att jag inte spelar något instrument, skulle vilja spela antingen bas eller elgitarr, tycker det är väldigt snyggt, men ska jag sjunga så vill jag nog bara göra det, lägga allt på sången. Inte försöka koncentrera mig på att spela också. Då hinner man ju inte njuta av allt.
*Eller jo, jag vågar faktiskt sjunga in public, fast det händer bara då jag druckit lite, det räcker nog med att vara lite salongsberusad, men vadå? skulle jag måsta dricka lite varje gång innan vi ska ut på scen? nä vad jobbigt. Jag vet inte ens om jag skulle kunna släppa loss när vi skulle repa, inte i början i alla fall. Varför ska det vara så svårt? Folk säger ju att jag är bra på att sjunga, kan jag inte bara ta in det då och släppa loss?! Nä det verkar ju inte så.
Idag var det skyltsöndag, så mysigt, tänkte jag, då hade jag inte tittat ut genom fönstret än. Nä för där ute var det slask, regn och allmänt grått väder. Vi for ändå, jag och tre kompisar, vi trängde oss fram i snöslasket och mellan alla bångstyriga människor. Jag behövde köpa lackstänger och lackstämplar, jag har bara en där det står "God jul" och en med en katt, jag förstår inte! Varför köpte jag en katt? det var ioförsig några år sedan jag köpte den, men ändå, hade jag inte bättre smak än så? ja nu ligger den i alla fall där, i lådan, jag kommer nog aldrig använda den. Jag behöver köpa en ny, en som jag kan använda på vanliga paket också, inte bara på jul. En stjärna kanske, den passar både på jul och i vanliga fall. Den passar ju till och med på brev. Där stod vi, kikade på lackstänger, jag bestämde mig för en röd den här gången. Vi gick vidare, skulle kolla om några pysselaffärer hade öppet idag, inte då. Men när vi lix stod där kom vi på att det kanske kunde finnas på Lekbiten. Man kunde ju alltid kika, så vi gick in. Där fanns inga lackstämplar, men jag hittade den här underbara lilla mjuka bilen, den är som i skumgummi, med plysch överdrag, den känns nästan som en "stressboll", med hjul. Helt underbar och inte alls dyr. Jag köpte den till Olle, han ska få den i julklapp, den är halksäker också, i sidled då. Framåt rullar den.
Tänk, det är Olles första jul, det känns så roligt. Förut var jag inte så lyrisk över bäbisars "första gång" med olika saker, kan säkert ha att göra med att jag var mindre då. Men nu känns det verkligen speciellt. Att se hur han skulle reagera, se hans små ögon glimma av lycka och av spänning. Han gillar ju ändå uppmärksamhet, han kommer vara överlycklig! kanske lite rädd för tomten, sånt vet man aldrig. Men ack så spännande.
Jag visste verkligen inte att katterna hade trampdynor i The sims 2. Eller kanske att de hade, men inte så här fina och bulliga, välgjorda helt enkelt. Vilken positiv överaskning det blev.
Ni vet den tavlan med sådana här soppburkar, den med väldigt många på samma bild. En sån måste jag ha i köket då jag fått lägenhet. Antingen en ganska liten, kanske till och med bara ett vykort på kylskåpet, eller en väldigt stor, om den passar in.
Jag och Fanny har spelat Nintendo 8-bitars.
Hon är proffs och jag är ringrostig.
Jag måste börja träna lite, tills nästa gång hon kommer hit.
Eller bullar som i mitt fall.
Det känns som att efter jobbet har jag bara bakat och lagat mat, det har varit roligt men nu är jag trött. Resultatet blev 6stycken Citron och marängefterrätter, ca.100 bullar och köttsoppa med klimp. Allt blev lyckat otroligt nog. Det var bara vissa bullar som blev för stora i sina formar så jag gjorde utan istället. Snyggare så också.
Denna sitter på en bro ute i kylan just nu, alltid lika glad.
Även denna dag, då det var kallt, blött och slaskigt ute, håret har bakåtslick just eftersom det regnar, men ändå är han alltid lika glad, även utan en fot.
Den här filmen, den var det underbaraste.
Man blev så lycklig.
Och inte nog med det, när vi kom ut från bion snöade det, stora vita flingor, ett vitt tunnt täcke över hela Umeå, det var helt magiskt.
Man blev fylld med lycka, ända till toppen.
Se filmen!
Titta upp i luften när det snöar, så man måste kisa, man blir helt varm i kroppen.
Snart är det jul.
Detta hittade jag och Ida på väg till tunnelbanan när jag skulle åka hem.
En ekorre behöver sitt ekollon.